Kaninraser som finns hos oss och
tidigare funnits här
Hermelinkaninen
Rasen härstammar från England där den utställdes i Hull 1884, en Engelsman vid namn Meynell i Darlington är rasens upphovsman. I England blev rasens namn Polish och var vit rödögd.
I slutet av 1800-talet importerades Polish till Tyskland. Där arbetade man vidare och utvecklade den typ vi har på Hermelinkanin i dag. Det var också Tyskarna som gav rasen namnet Hermelin.
Den blåögda varianten framavlades i Tyskland i början av 1900-talet och ställdes ut i Leipzig 1919.
Under 30-talet korsade Holländarna fram den färgade varianten, färgdvärgen.
I Tyskland fick man även fram en vit brunögd variant.
I Holland upptogs den rödögda varianten 1907 och den blåögda 1927 i standarden, färgdvärgen erkändes 1940. I Dansk kaninstandard beskrivs Hermelin rödögd 1021. Under 20-talet torde den också ha kommit till Sverige. Hermelin färgad erkändes i Nordisk Kaninstandard 1950.
Hermelinkaninen är värdens minsta kaninras. Under 40-50 och 60-talet var den dåligt representerad på våra utställningar. Under 70-talet ökade intresset och på 80-talet har den fått en enorm framgång och är numera den mest förekommande kanin på våra utställningar. Anledningen till denna kraftiga uppgång kan sökas i flera orsaker. Bland annat är det en liten kanin som klarar sej med små utrymmen och kräver lite foder. Den är alltså billig att föda upp. Rasens många färgvarianter är säkert något som bidragit till det ökande intresset. Även även om man inte har mer än en villatomt så går det att föda upp relativt många djur av denna ras.
Hos en så liten ras kan man räkna med 2 till 5 ungar.
Vikten hos Hermelinkanin får vara högst 1,30 kg för full poäng, idealvikt på cirka 1.0 kg.
Belgisk Harkanin
Finns ej vår kaningård nu
Belgien räknas som rasens hemland men det är egentligen bara färgen som skapats där. Det finns uppgifter om att det till England redan 1874 importerades djur av rasen och de kom från Holland.
Troligen kommer rasen ursprungligen från Belgisk Jätte. Det kan tyckas märkligt men typ och kroppsform är helt annan än för 100 år sedan.
I en gammal bok Veterinären från 1911 kan man läsa följande ”Belgisk Hare förekommer som lantkanin i norra Frankrike och Belgien samt påstås ursprungligen härstamma från en korsning mellan harhona och kaninhane. Huru därmed förhåller sig är ovisst, men Belgisk Harkanin även kallad Leporid, liknar mycket en hare och är den livligaste av alla kaniner. Den har en högställd, lång och smidig kropp med muskulöst bröst. Färgen är rävröd med enstaka svartglänsande hårspetsar på rygg och sida.
Rasen kom också tidigt till Norden. I Sverige är den omnämnd och den finns utannonserad i medlemsbladet redan 1909.
Presentationen är A o O hos denna ras. Det är en figurkanin och måste kunna visa upp sej. Här följer några punkter som är viktiga att tänka på för den som avlar med rasen.
· Längd och linje ska harmonisera
· Vacker rygglinje är mycket viktig, tänk på detta vid uttagning av avelsdjur
· Korset kan aldrig bli lika ”bra” som hos övriga raser.
· Hela djuret ska vara fint i sin harmoni.
· Den ska väl synlig hals vilket hör ihop med den smäckra kroppen.
· Öronen ska vara långa och livliga samt relativt tunna.
· Det är viktigt att buklinjen är väl uppdragen så man ser den vackra linjen. Åldern påverkar buklinjen vilket gör att det hos äldre djur är buklinjen betydligt mer uppdragen.
· Frambenen ska vara långa och eleganta. Bakbenen ska vara långa och starka.
Honorna får oftast många ungar och är goda mödrar, ungarna bör vara hos modern till dom är åtta veckor gamla.
I Sverige finns många duktiga uppfödare på Belgisk Hare och det är inte några större problem att skaffa bra avelsdjur.
Engelsk scheck
Finns ej i kaningården nu
Härstammar från England där den visades första gången 1891. I en bok från 1850 av engelskmannen Delamer beskriver författaren en typ han kallar Butterfly och säger bland annat ”Den heter så för den har en fläck på nosen, som liknar en fjäril.
Den kom till Danmark under 1900-talets första tio år. Rasen har ingen sto förekomst i Sverige. Detta beror självklart på att det är en svår teckning och det krävs tålamod och helst många djur för att nå goda resultat. Under senare år har det importerats bra djur som har förbättrar kroppsformen och även rasprägeln och presentationen.
Blå Wiener
Finns ej i kaningården nu.
Rasen härstammar från Österrike och den är känd sedan 1895.
Färgen är mörk blå men får inte verka svartblå, i botten är den lite ljusare.
Blå Wiener ska väga mer än 4,61 kg för att vara godkänd i Nordisk kaninstandard. Idealvikten ligger omkring 5,0 kg.
Blå Wiener är en ras som kan användas till både kött och pälsproduktion, den växer tämligen fort och en mycket tät och fin päls. Den finns även en svart och viltgrå variant i Sverige. Blå Wiener har allt sedan 40-talet haft relativt stor förekomst i Sverige. Vi har också många fina stammar av rasen i Sverige